Den gamla gården vi ser intill kyrkan låg inte där på den tiden, det är Buskgården som byggdes uppp på 1760 talet på Särnaheden. År 1936 blev den öde och tre år senare flyttades den hit intill kyrkan.

Kyrkan ligger på samma grund som den gamla kyrkan från tiden då Särna hörde till Norge, den nya är lite bredare och lite längre. Wallenius kom hit december 1651, då hade Särna varit svenskt i bara elva år.

Utanför kyrkan finns en minnessten över Daniel Buskcovius, kaplan i Älvdalen, som utan att använda våld erövrade socknarna Särna, Hede och Idre.

Min tråd till Särna har inte varit lätt att hitta, men tack vare ett epitafium som enligt en gammal källa ska hänga i Mora kyrka har jag kunnat följa mina släkttrådar hit.

Den nya kyrkan som Wallenius svärson, prästen Floreus lät bygga upp gick fram till de främsta bänkraderna och var lite smalare. Det är efter ett senare tillbygge som kyrkan är så stor som den är idag.

Provsatt bänkarna på läktaren, de var hemska att sitta i. Där gick det inte att somna.

Jag fick fin guidning i kyrkan, det här är nyckeln till den nya sakristian.

Det här är en bild av Den helige Martin av Tours, skyddshelgon för soldater, mjölnare, hotellägare, vävare, borstbindare, tiggare fångar, husdjur och gäss. Att gässen är med har nog att göra med att när man, i Frankrike år 372 ville välja Martin till biskop så gömde han sig bland gässen för att slippa. Det gick inte så bra.

Marins bild fanns i sitt bildskåp i kyrkan när Wallenius kom hit som präst. Har efter år 1880 funnits på Nordiska museet, men kom tillbaka hit år 2000.

Den här mässhaken var ny året när Wallenius började sin tjänst här. Imponerande att den finns kvar. Fick se den när jag blev guidad i Nya Särna kyrka.

Det är stora vackra skogar och höga fjäll. Det ingick i prästens roll att även besöka socknarna Hede och Idre, det gällde att gå under sommaren, och på vintrarna var det skidor som gällde.

Blev även guidad till de gamla stigarna som leder vidare till Hede och Idre, hålvägar är det namn de gamla vägarna de bär idag.

Längs hålvägarna fanns det stora stenar där man lade mindre stenar, så kallade offerkast. De stenarna lades där för att få en lyckosam färd genom de stora ödemarkerna.

Själv fortsätter jag till Mora, skulle äntligen få se det epitafium över Petter Ugla jag läst om, den skulle hänga där i kyrkan. Men hittar den inte, blev av kyrkans vaktmästare fint guidad ner i kyrkans källare, där fanns den.

Tråkigt att den efter att kyrkans renovering hamnade i källaren, men kul att komma ner under kyrkan, och att jag fick se minnestavlan efter glasmästare Petter Ugla, glasmästare och familjefar i Mora.

Petter Ugla föddes i Ugleviken, norr om Falun, hans pappa var Bergsmannen Erik Samuelsson. Innan jag kom fram till Uggleviken åkte jag genom Österå hyttområde, och innsn skylten Uggleviken låg det en stor gammal gård. I min fantasi så blev det där som Petter Ugla föddes.

Petter Uglas dotter, Elisabet Sernander flyttade till Svärdsjö när hon gifte sig med organisten Johan Sundsten. De flyttade in på den då nya gården, och det här uthuset som kan vara från den tiden står fortfarande kvar på gården där längs Borgärdesvägen.

Fotot är från Karl Erik Forsslunds bok om Svärdsjö.

Jag åkte nu vidare till Svärdsjö, tog en tur runt i trakterna och såg mig omkring.

Den sista i min tråd på Sundstens gård, Carin, gifter sig med Jan på Ryttarsgården. hans manna föddes på Näset i Bengtheden. Tog ett kort upp mot området jag trodde skulle vara den platsen, och fick sen veta att jag hade rätt. Gården låg fint där på höjden, men det ser inte ut som att släkten har en lång historia där.

Av min guide blev jag visad var den här gården legat. Där bodde Ryttar Jans farfar Gubbas Jan, och där har släkten bott så länge man kan följa den i husförhörslängderna.

När det här huset byggdes vet jag inte, men det låg intill gamla genomfarten genom Boda och finns i boken som Bodabornas släktforskare gjort.

vi åkte även till Svartviks gruvområde.

Blev också ordentligt guidad i Svartnäs, och fick även möta en släktforskare där, mycket spännande information som inte får plats här.

Men i Svartnäs höll de på att bygga upp en mila, en sån har jag aldrig serr förut så den får bli med på bild.

Sen är frågan, var hade min äldsta ana där i Svartnäs sin gård, det får man läsa om i min blivande bok.

Det här kortat är taget för flera år sedan, från kyrktornet. Jag tror man ser platsen här...